Min diagnos.

Dom här konsiga tankarna som jag har känt nu i ett tag, ja, ett ganska bra tag om man ska vara exakt. 
Den enda personen som jag har kunnat lutat mitt huvud mot har varit Elias. Han har gett mig råd och tröst. Jag har liksom inte fattat att hade kunnat vara detta, jag har bara fattat att det är något konstigt som händer med mig.

Det var först igår som jag kom in på en sida på internet som handlade om en tjej som hade panikångest. Precis det hon hade skrivit, om hur kände .. det var precis som om jag skulle ha skrivit det där inlägget! Då började jag söka lite på internet om just "panikångest". Det är troligtvis panikångest jag har.
Det är NU, när jag vet vad som är fel som jag kan prata om det.
Jag trodde att jag var störd som tänkte på döden så starkt, eller att behöva kämpa för att få luft. Rädsla för att somna på kvällen för att jag får för mig att jag kommer tappa andan och dö. Det här tär mig, något så enormt. Förut var det bara på kvällarna jag kände detta. Men nu börjar det komma mer och mer på dagarna. Det är ofta som jag känner så här när jag sitter på bussen på morgonen och då får jag verkligen panik .. en massa folk på bussen, tänk om dom ser något, tänk om jag tappar kontrollen helt? Det är hemskt att känna så. 
På vägen ner till konsum förut med mamma, kände jag att det började komma smygande. Först började det med hjärtklappning, sedan började rädslan i magen krypa in och jag kände att jag började bli lite tom på luft. "Andas in, andas ut, precis som när du föder barn", sa mamma. Det hjälpte faktiskt. Men det kanske beror på att jag hade någon där, som jag kände mig trygg med.
Jag ska verkligen ta kontakt med någon jag kan prata med, som kan hjälpa mig. Det ska inte sluta så illa att jag inte kan åka buss längre på morgonen .. Jag vill inte känna så här.

Nu ska jag lägga mig och sova .. Om jag kan. Kanske slutar med att jag går fram och tillbaks i lägenheten?
Elias är hos en efterlängtad kompis, men dom är som tur här i Hunnebo, om jag skulle bli i behov av närkontakt. Annars finns ju mamma mitt framför mig nästan.

Suck..