Nyheten om dagisdagar.

Läste om det här på aftonbladets sida igår om långa dagisdagar. Har även läst en del bloggar som har skrivit om just detta. Man märker att vi alla har olika synpunkter på detta, och jag kan gärna dela med mig om mina synpunkter.

Benji går på dagis för att jag ska kunna gå i skolan. Vilket nästan är ett måste för mig. Måste sysselsätta mig med något, plus att det är viktigt för mig att göra färdigt skolan.
Jag GILLAR inte alls att han ska behöva vara där så länge på dagarna, och att vi bara har 2 timmar på oss att umgås, när jag hämtar honom som senast. Jag hade otorligt ångest och skuldkänslor för det först.
Men något som ändå glädjer mig är att fröknarna är otroligt goa och snälla. Man märker på Benji hur mycket han trivs där. En till fördel är att han lär sig att leka och kommunicera med andra barn, och han har även lärt sig JÄTTE mycket saker där.
Jag lämnar verkligen inte bort honom på dagis för att nån annan ska uppfostra mitt barn. Jag ser det som barnpassning. I det stora hela är det jag som uppfostrar honom, helt själv! Jag har inte fött mitt barn för att jag ska lämna bort honom till någon annan som ska uppfostra honom. Alltså, nästan hela Sveriges befolkning har sina/sitt barn på dagis. Och jag är bara glad att det finns. Att det finns en möjlighet att ens barn kan vara där så man kan jobba/plugga. Det är skit tråkigt att få så lite tid, men det tar vi igen på helgerna. Om Benji hade mått dåligt över att va så länge på dagis hade jag märkt det.

Det är så här jag tänker om dagis i alla fall.. Det är min åsikt.