Lyckades jag?

Nu har en halvtimme gått.. Och det var den längsta halvtimmen jag har varit med om.
Gick in var 5:e minut och försökte lägga ner honom.. Pratade lugnt men samtidigt bestämt med honom.
Han ville aboslut inte lägga sig ner, han vägra! Men jag gick ut ändå. Han var hysterisk.. Jag satt här i soffan, grät jag också för att de gjorde så ont att höra honom.
Nu, sista gången jag gick in, så hade det gått en halvtimme. Då la jag honom bara ner, utan att han protesterade, och så somna han. Jag trodde aldrig att han skulle ge upp, men de gjorde han väl till slut. Tänk att gråta nonstop i 30 min..
Så nu ligger han faktiskt i säng jätte gott! Det som känns bra är att han inte var ledsen när jag gick in nu för att lägga honom, utan han gjorde det bara.
Jag tror jag lyckades Det var jäkligt svårt, och jag trodde inte jag skulle orka stå emot, men jag var här helt ensam.. Det är väl så dom säger - en kvinna reder sig själv!!!

På tal om annat.. Grattis till alla kvinnor på Internationella kvinnodagen!!!
På tal om det. Så har vi förlorat en väldigt vacker kvinna idag!