Ingen förändring!

Va hos kuratorn idag. Kändes gott att prata ut, men känns ändå inte som någon förändring. Mår fortfarnade dåligt. Gick in på lunar förut.. nu har han till å med tagit bort mej från hans vänner, ändrat sitt civilstatus till singel. Fan, de gör så jävla ont. Har verkligen förklarat allt för honom hur ja känner å mår.. men ändå ska han fortsätta göra massa grejjer. Han njuter ju verkligen av det här.. HUURR?! Ja fattar inte. Hur fan har allt kunnat blir så jävla illa!! Hur fan har han bara kunnat glömma bort allt!? Ja fattar fan ingenting. Att ja mår såhär kommer säkert ta veckor å dagar. Ja kommer inte få han tillbaks.. de e ngt som står rätt så klart nu. Ja känner sån ångest för allt. Kuratorn frågade mej om ja ångrade att ja behöll barnet. De kan ja faktikst känna att ja gör, lite iaf. Om ja inte hade gjrot de kansek de hade vart Vi iaf. Då kansek de inte skulle va såhär. Så sa hon att man kunde göra abort.. en försenad abort då. Att man får gå å fråga om tillåtelse. Då får man alltså föda ut barnet. Nej usch, de vill ja verkligen inte. Då skulle ja nog mått mer dåligt än va ja gör nu. Men man tänker så konstigt, bara för man älskar just en person SÅ mkt! Hon skulle iaf ringa till barnmorskan imorn, eftersom ja inte kan få i mej nån mat, får höra va hon säger om det.

Att känna ångest e känslan för rädsla.