Sviken

Trodde dom flesta i min familj skulle komma på dopet.. Men så blev de inte. Å ja känner mig väldigt sviken.
Men varför e de så? Såna som man alltid har stått nära .. Men som helt plötsligt förändras, att man nästan inte känner igen personen längre. Ja menar .. Ett dop. De händer bara en gång. Å om man nu står personen nära så gör man nog allt i sin makt för att försöka. De finns en massa frågor om varför man kan göra si å så, men när de gäller ngt sånt här, så går de tydligen inte. Äsch.. tänker inte lägga ner min tid på de. De e deras förlust. Men där ser man vart man har vissa!!!
Aja.. Dom viktigaste personerna, som står mig närmast, dom har ja kvar. Å ja kommer aldrig att släppa dom!!
Synd bara att de ska va som de e .. Men de gäller att va efterklok. Men nu ska inte gå in mer på detta. Nu ropar sängen på mig, så ja får snällt lyda
Natti natti på er!