Förlossningsberättelse

Elias Eduardo Benjamin

Han kom till världen den 2/12 kl. 17.03Vägde 3455 gram och var 49 cm lång
På kvällen den 1/12 gick jag å la mig som vanligt, hade inga känningar på att de var något på G. Hade haft lite mensvärk ont på dagen, men inget som gjorde så ont.
Som vanligt, kunde ja inte somna så ja låg vaken ganska länge å kollade på TV. När ja började känna mig lite sömning så la ja mig ner. Kände att ja behövde vända sida, samtidigt som ja gjorde det fick ja skit ont i magen!! Som en kraftig mensvärk ont! Kände att började bli blött i trosorna, å ställde mig upp. SPLASH, å vattnet gick!! Då var klockan 02.00 . Skickade med en gång ett sms till mamma, ja själv var jätte skakig å visste inte va ja ska skulle göra, ja bara ståg där i vattenpölen, haha!
Mamma var nere här hur snabbt som helst å hjälpte mig. Tog mej en dusch, å ja kände att mensvärk ont började att komma. Mamma ringde till E som inte var hemma just den dagen å berättade att vattnet hade gått, så han skulle få skjuts för att komma hit. Typiskt att han inte skulle va hemma när det väl hände ngt!!
När ja hade duschat färdigt, var de bara att vänta å vänta. Ringde in till BB å pratade lite med dom. Hade ju inga speciella värkar, utan bara lite ont. E kom efter ett litet tag å var här hemma med mig hela vägen. Efter en stund kom värkar mer å mer, men väldigt oreglbunda, men efter ett tag väldigt tätt. När klockan var 06.00 ungefär så åkte vi in. Då hade ja gått hemma i 4 timmar. Morfar körde in mig, mamma å E.  På vägen dit in så gjorde värkarna mer å mer ont, å kom mer tätt! När vi kom dit in så fick ja lägga mig i ett rum, å så satte dom på de där bandet på min mage för att höra hjärtljuden. Dom undersökte mig oxå, å då var ja bara öppen 3 cm, så ja hade en lååång väg framför mig. Värkarna gjorde mer ont!! Fick ta mej ett bad till slut, å det var skönt, men fortfarande var värkarna skit jobbiga!
När ja kände att ja inte orkade bada mer fick ja ta på mej en sån där rock, å så fick ja gå med en sån där stol. Jag skulle gå mkt sa dom eftersom ja inte var öppen så mkt.
Fick använda luftgasen där i mellan oxå, men tyckte fortfarande inte att det hjälpte så mkt. Till slut skrek jag å grät så ONT värkarna gjorde!! FYY ALLTSÅ!
Hade ju önskemål om sån där ryggbedövning, så ja fick sån. Å den kändes kan jag säga!! MEN så härlig den var sen. Eftersom värkarna satte sig mest i ryggen, så var den underbar!! Tog bort smärtan helt nästan! Efter en stund undersökte dom mej igen, å då var ja öppen 5 cm, fortfarande några centimeter kvar! Till slut satte dom dropp i mig eftersom de gick så segt, å ja försökte va uppe å gå så mkt ja kunde, men de gjorde sååå ont!!
Efter ett braaa tag så undersökte dom mej igen, å då hade ja öppnat mej alla 10 centimeter. Äntligen tänkte jag.. Nu e det snart klart! Så när ja började få krystvärkarna fick ja även ställa mig upp så de skulle gå snabbare för huvudet att trycka sig neråt. Har ju hört att krystvärkarna ska va sköna, men detta var det värsta alltså, ja trodde seriöst ja skulle dö!!
Hade krystvärkar i ungefär 1 timme. Drog i mig massa luftgas eftersom de gjorde så ont. Jag minns inte så mkt av vad som hände just då. Men antagligen så var det ngt med Benjamins hjärta. Dom hittade inga hjärtljud lr nått sånt. Så det var alltså 3 undersköterskor + 1 rikigt läkare där inne, å sen E, mamma, morfar, min farmor och min faster. Så det va MÅNGA där
Men iaf.. Det var en undersköterska som fick nästan lägga sig på hela min mage för att hjälpa till. Kommer nästan inte ihåg ngt av det här eftersom ja va så borta! Men till slut kände ja huvudet komma ut, å hela kroppen slingra sig ut!! Han va helt tyst när han kom ut å hade navelsträngen runt huvudet. Var skit rädd just då eftersom han inte lät ngt!! Men så skakade hon på honom lite å då började han skrika. Fick upp han sen på min mage.. Den känslan alltså!! Så mkt kärlek å glädjetårar!! Min älskade lilla pojk var ute!!
Då kändes det så skönt att allt var över, å ja tänkte att JAAAA, nu slipper ja smärta! Men nej. Fick sy 3 små styng, å det gjorde ONT!! Så även där va ja hög på luftgas.
Nu fattar ja inte att ja ens klara av allt de där.. Om man räknar från att vattnet gick till att han kom ut så tog det 15 timmar, plus att ja hade krystvärkar i 1 timme ungefär. Nu känner ja ändå att de var värt det, ABSOLUT! MEN.. inga fler barn! Den smärtan man känner, å de man får gå igenom.. Tror inte ja skulle klara av det en gång till!!
Men helt klart värt det!!! Nu har ja ju min efterlängtande BEBIS!!
Å ja e så glad att ja hade E, mamma, morfar, min farmor å min faster som stöd där!! Alla var som ett stöd fast på olika sätt. E var HELT underbart!! Tackar verkligen allt för att han var med.. Vilket STÖD!
 Å även dom andra oxå.. Hade inte klarat det utan dom heller.
Tiden på BB var oxå jätte bra.. E var ju med hela tiden, alla 3 dagarna, så de kändes jätte skönt! Å även för Benjamin som fick vara med sin pappa. Han hjälpte till massor hela tiden. Det älskar ja honom för!
Vi e inte tillsammans, men han e här väldigt ofta för att vara med sin son, å även hjälpa mig. Å bara de, gör mig så otorligt glad!! ÄLSKAR DEJ ELIAS!!!
Där fick ni en liten förlossningsberättelse!
Bilder kommer lite senare.. Nu måste ja ta Benjamin!