
Jag vet inte vad som har hänt.. men har bar tänk på Dej i flera dagar nu. Allt påminner om dej. Ja trodde ja hade kommit över det värsta från Dej, att ja kunde klara mej utan Dej, men nu känner ja precis som gjorde förr. När ja skulle gå ut idag, faktikst den första gången ja har vart ute idag, så kände ja igen doften. Med en gång så visste ja var det för doft. Det var doften av hösten som börjar komma. Oktober-04, var den månden som vi träffades, som vi blev tillsammans. Å det riktigt knyter sej i magen på mej, det kändes som ja bara ville lägga mej ner å skrika ut, bara dra tillbaks tiden å va just där när det blev Vi. Det gjorde så ont, kändes som lill*n skulle flyga ut!! Ja har vart så inne i mej själv att glömma bort allt, som ett plåster på såret, men egentligen sitter det fast inne i hjärtat som klister. Hur ska ja någonsin kunna gå vidare?! Livet e så orättvist...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar