Uppfostra barn

Min son är inte lätt. Eller är det jag som inte har uppfostrar honom bra ?
Jag blir så förvirrad av detta.. Eller som min psykologi sa, det är INTE lätt att uppfostra ett barn. Han har nog alldeles riktigt. Det har inte varit det lättaste.
Så fort man kanske gör något fel (eller finns det rätt och fel?) så tror man att man har gett barnet ett "men" för livet.
Jag vill uppfostra mitt barn på rätt sätt, men ibland går det inte som jag vill. Och jag tror att jag ger upp för lätt, vilket har blivit att han har blivit OTROLIGT bortskämd! Det är något jag får höra ganska ofta, att han har blivit för bortskämd. Om jag kanske hade varit lite strängare vid vissa saker, kanske han inte hade varit så som han är idag.
Då känner man sig rejält dum. Och besviken på sig själv.
Han sover inte i sin egen säng, jag nattar honom alltid i min famn, så fort han gnäller för något, eller vill ha något, så får han det (OFTAST).
Då tänker man, hur ska jag göra, ska jag göra si eller så.
Sen får han ändå som han vill.
Då känner jag att jag inte har uppfostrat honom väl. Det ska kunna vara regler, men jag är inte stark, och det känns nästan som att han bestämmer över mig.

Detta är vekligen inte lätt.

Idag när vi var på väg hem från konsum så ville han absolut inte sitta i vagnen. Så jag tog upp honom.. Vad skulle jag göra, han va som en ål!
Efter en liten stund försökte jag sätta honom ner igen, men han vägra. JO, tänkte jag. Nu ska han inte få bestämma, nu ska han sitta i vagnen tills vi kommer hem, THATS IT .
Så ja höll fast honom i vagnen, hur mycket han än protestera. Kanske såg jäkligt dumt ut, när jag håller fast min unge, och han gråter som att jag gör honom illa.
Så farligt var det inte. Men DÅ var jag bestämd. Och till slut satt han i vagnen, och var helt slut att han somna.
För en gångs skull kände jag mig säker och duktig. Jag visade att han inte skulle få som han ville, att jag inte gav upp. Han förstod nog det till slut, och orkade inte.

Men det är då verkligen inte lätt att uppfostra eller lära sitt barn vad som är rätt och fel. Att ha ett barn (som jag har) med en väldigt stak vilja, så ger man väldigt lätt upp.

Någon mer kanske som har samma problem? Tar GÄRNA emot tips och råd.