Mitt hjärta gråter

Jag känner mej bara så sårad å besviken!! Allt ja gör för att göra saker å ting rätt blir bara fel, hela tiden. Vad gör ja för fel?! Ja orkar inte med de här längre. Men hur kan man vandra vidare om man inte ens kan stå på sina egna ben? Ibland önskar jag att någon sa till mej vad som e rätt å fel, va ja borde välja för väg. Men de funkar inte så. Ja måste själv välja min väg som ja vill gå, å egentligen e de bara JAG som vet bäst innerst inne vad som e bäst för mej. Men ja står still. Å ja vill tro att min dröm kommer slå in. Men ja själv mår inte bra av de här. Ja gör verkligen mitt ALLT, å ja kämpar på varje dag som går, men får bara ta skit ändå. Ja trodde att ja hade allt under kontroll, men de e långa vägar därifrån. 
Jag känner mej så "instängd", ja trivs inte i mitt boende, å ja blir bara mer deppig å börjar tänka på andra saker. VIll bara fly. Å genom att fly så flyr ja till min farmor eller mamma, där känner ja mej OK, där känns allt bra. Men sen när återvänder till mitt hem, då kommer allt igen. Jag vet att min farmor har öppna dörrar för mej, men de får nog inte plats för två. Jag måste skapa mitt eget hem för mej å lill*n, men kan inte göra de här.
Ja vill MÅ BRA, ja vill vara GLAD Å LYCKLIG!
Det finns en person som kan göra det, EN ENDA PERSON.
Men nu ger jag upp, ja orkar inte mer. Vill inte gräva ner mej i ett hål igen, för då vet ja inte om ja orkar att ta mej upp. Önskar att de fanns nån som VERKLIGEN fatta, som verkligen kunde känna de ja känner, som kunde hjälpa mej att välja rätt väg.. Ja e för svag.
För svag för att släppa taget om dej E.