Om sanningen ska fram..

Jag trivs inte med mina soffor å jag trivs inte i min lägenhet, å det e jobbigt som fan!!! Ja vill inte bo här, ja gillar inte den här lägenheten, fråga mej inte varför, för den e jätte fin. Men ja trivs helt enkelt inte här. Tycker de e jobbigt med trappan, å vill ha ngt plant. Tror att trappan kommer bli ett stort problem sen när bebben har kommit oxå, alltså när den har blivit större då. Det e så öppet å "stort" liksom, vill ha ngt litet å mysigt. En normal tvåa med ett plant golv liksom. Tror inte de e sånt man tänker på i första hand, men efter ett tag när man har kännt på de, så kommer man nog på de. Eller e de bara nån ångest grej ja känner ?! Önskar de vore så, så att de går över, vem vill bo i en lägenhet som man inte trivs i?!
Imorn ska ja iaf lägga ut mina soffor på blocket.. En BEKVÄM soffa måste man ha. Å sen får ja väl stå ut med lägenheten, lr så kan ja ju alltid gå upp till mamma å tillbringa dagarna där, å nätterna hos farmor, haha!