Min framtida plan..

Jag hade en plan på hur ja ville ha det i framtiden. Ja va helt säker på att ja skulle gå ut skolan först, å sen skaffa barn. Å innan de skulle ja ha det perfekta förhållandet med den perfekta killen. Vilket ja hade, ja hade ett nästan så perfekt förhållande med en perfekt kille.. ja, oftas iaf, allt var ju inte perfekt. Men det var allt ja önskade mej. Min plan gick kanske inte precis som ja hade tänkt mej. Ja har ju alltid velat bli en ung mamma, men aldrig att ja planerade det nu. Å från första början som ja visste att ja va gravid så kände ja en sån stark kärlek till den. Ja visste med en gång va ja ville. Å när ja hade en sån underbar pojkvän som ja trodde skulle va där för mej så tvekade ja inte. Även om det var tal om abort länge. Men nu e ja här ensam.. utan det perfekta förhållandet å den perfekta killen. Å ändå har ja en liten människa inne i mej, från både mej å den perfekta killen som han en gång va, men ingen lycka. Allt de ja önskade mej i framtiden, har ja på ett sätt nu, fast inte med honom. Men ja ångrar inte lill*n. Att få känna den varje dag å veta att ja SNART kommer få träffa den gör mej bara så glad. Å då e ja iaf inte ensam längre, då har ja nån annan att tänka på, att ta hand om. Men ja vill ju såå gärna känna mej mer "gravid", de där att få masage utav sin kille lr att bli ompysslad överhuvud taget. Ja har ju fått uppleva allt själv .. Å detta var knappast ngt ja hade önskat mej. Att ngt så fint kan bli så fel.. ja fattar inte. Ja har lärt mej att va ensam nu, ja har vant mej vid det nu. Men ja skulle aldrig i världen tacka nej, om ja fick de ja hade önskat mej, å de e allt med HONOM. Ja har haft förhoppningar länge, å kämpat som bara den. Men inga framsteg har visat sej å inga tecken på att de kommer bli så heller. Ja börjar förlora hoppet... En dag hoppas ja att man kan se sina misstag, men då e det försent för att göra nått åt det.